En bekant till mig skrev ett intressant inlägg på sin facebook som jag självklart reagerade på.
Så här är det.
Många människor har det svårt med vissa saker som tex prestations ångest, socialt fobi och liknande.
När man har ett sådant beteende så måste man finna sin väg i ett berarbetande som kan ta många år.
Att leva på socialen eller försäkrings kassan är verkligen inte roligt,
Men personen kan försörja sig själv på så sätt samtidigt som det är ett arbete att komma på fötter igen.
Så underskatta inte en person bara för att den är ett "SOCFALL" eller liknande och ge inte dumma kommentarer som sök jobb osv för det trycker ner personen ännu mera.
Det finns alltid en anledning till allt...

Jag kan berätta lite för er om mig själv om mitt beteende som jag måste bearbeta med varje dag,
Jag har/hade ett skade beteende som påverkar mig mer än andra kanske ser,
Som exempel - Mitt i en tävling kan jag börja örfila mig själv för att jag ska tagga till och prestera bättre,
vilket oftast funkar.
När jag måste sova och ska iväg tidigt på morgonen så kan jag örfila mig själv och säga, nu får du fan sova innan du får en smäll av stekpannan.
Förut så var det värre,
skurit mig gjorde jag ett fåtal gånger i tonåren men det var inget för mig så jag började pierca mig själv för att känna en lång dragen smärta,
Det är ingenting jag gör idag tack och lov.
Men känslan av att vilja känna smärta kan komma tillbaka i samma veva som drogsuget kommer.

Angående drogsuget så är det verkligen en påfrestande situation då jag ska vara på ett rehab center när jag inte arbetar för bemmanings företaget jag är anställd hos,
Det är pga mina njurar som jag ska vara där ,för att se hur mycke mina njurar klarar av
men nu är det så att det finns pundare och alkolister där så ni förstår att det är ett helt jävla helvete att ta sig dit eftersom jag och många andra tycker att det är fel miljö för mig för drogsuget är ändå kvar trots att jag varit fri i ca 4 år.
Vi säger nu att jag kommer in i en jobbig period
då är drogsuget till max och lätt att få tag på och när det händer så låser jag in mig för att jag vet att jag trillar dit om jag inte håller mig borta.
Hamnar jag där igen så vet jag att jag inte kommer därifrån.
Jag vill inte offra mitt liv,mina djur och min underbara cowboy pga en sådan idiot grej
men det är precis det jag kommer göra om jag trillar dit.

Jag hoppas ni förstår min mening med detta inlägg av det som står överst.
Nä nu måste jag börja förbereda mig för vårdcentralen och nya njurprover,
Så tack för mig så länge...

Ps. Cowboy I love you.